Bok-recension


Alice i underlandet av Lewis Carroll
Bilder av Tove Jansson


Boken handlar om en tjej, som heter Alice, som föll ner i ett kaninhål som ledde till en undre värld där ingenting är riktigt som det ska vara. Beroende på vad hon äter blir hon antingen större, eller mindre. Alla djur och varelser kan prata och använder både kläder och bor i hus. I den resan, så mötte hon en massa märkliga varelser och typer t.ex. en hattmakare som snackar en massa strunt och dricker en massa te hela tiden, en drottning som vill hugga huvudet av alla och en ”falsk” sköldpadda.

Allt eftersom så upptäcker hon att ingenting där nere är som det är där uppe, i vår värld. Kaninhålet i början kan tolkas så att det är ett hål till hennes inre värld. Resan i kaninhålet blev en resa i sina egna tankar och fick henne att mogna inombords, och klara av svårare situationer. Slutligen klarade hon till och med av att handskas med drottningen. Alice fick också lära sig en sak där nere; ”prata inte om katter med möss”, med det menar jag att hon kan prata med personer på olika vis.

Alice är en underlig flicka på 9-10 år och tycker att det allra mesta som sker där nere i underlandet är fullkomligt normalt; eftersom att ingenting där nere är normalt, så måste allt där nere vara normalt för dem, om man tänker i det perspektivet. Hon blir inte rädd för alla märkliga ting, för om hon skulle bli rädd för det där nere, så skulle hon vara rädd för sig själv, eftersom att allt det där är en resa i hennes inre hjärna, egna tankar och hennes mentala värld.

Boken utspelar sig i någonstans på 1900-talet, det ser man främst på att t.ex. spisen kom i affären år 1929. Boken är skriven i tredjeform (han-hon).

Jag tycker att i boken var det bra ritade bilder, och att handlingen var bra.
Det jag tycker är mer bra med boken är att på det sättet hon skriver vad Alice säger, får man också veta hur hon känner och tycker.