Utvecklingsteori

Daniel Sterns utvecklingsteori

Han anser att barn redan i tidig ålder upplever sig som individer, alltså som ett jag, och att de redan från de att dem föddes är socialt aktiva. Eftersom att dem som små tar efter föräldrarna så är deras reaktioner livsviktiga för barnets kommande personlighet. De måste även få sina egna känslouttryck bekräftade ifrån andra för att senare i livet ha möjligheten att kunna utveckla någon empati. Han menar även att man utvecklas hela livet, inte bara under barndomen, bara för att man haft en dålig barndom betyder det inte att man inte kan utvecklas vidare inom vissa områden senare i livet.


Jean Piagets utvecklingsteori

Jean menar att man som barn utvecklar sin tankeförmåga i olika bestämda stadier, för varje steg i de olika stadierna tar de in allt mer kunskap. I varje stadium finns det en gräns för vad man kan lära sig, denna gräns flyttas allt högre för varje stadium. I dessa olika stadierna lär man sig också att anpassa sitt tänkande och agerande till nya kunskaper och erfarenheter.


Lev Vygotskijs utvecklingsteori

Enligt Vygotskij lär barnen sig först att använda sitt språk i sociala sammanhang, för att sedan utveckla ett eget individuellt språk. Eftersom att människors språk och tankeförmåga utvecklas i samspel med varandra, är barns sociala relationer jätteviktiga för ett barns inlärningsförmåga. Han menar att människor lär sig nya beteenden i umgängen för att sedan utveckla dem på egen hand, utvecklingen går alltså från socialt agerande till individuellt handlande.

Han menar också att de finn olika perioder:

Stabila – De stabila perioderna har en jämn utveckling.

Kritiska – De kritiska perioderna består utav starka förändringar, som kan ge kraftiga
konflikter med omgivningen.

De kritiska perioderna fungerar som olika stadier mot större självständighet, den sociala förmågan utvecklas också under denna tid. Vilket som då påverkar barnets känsloliv och självkänsla.


Lekteori

Sigmund Freuds lekteori

Sigmund säger att ett barn genom att leka också bearbetar svåra händelser, de kan också tillfredställa sina önskningar genom att leka. De kan nämligen skapa sin egen värld med hjälp av sin fantasi.


Erik Homburger Eriksons lekteori

Enligt Eriks teori så är leken det viktigaste sättet att bearbeta både känslan av att man är underlägsen och rädsla. Sådant som barnen kan uppleva skrämmande och/eller farligt kan i leken oskadliggöras och därmed bli något ofarligt. De kan också i leken träna sig i att utrycka hela sitt känsloregister. I leken kan dem låtsas saker t.ex. att de är hjältar som ska rädda världen. Leken kan på så sätt fungera som ett terapeutiskt hjälpmedel. Han anser också att en människa bara kan vara hel om hon/han har sin lekförmåga bevarad.


Jean Piagets lekteori

Jean menar att barn genom att leka prövar sina upplevelser och färdigheter, dem lär sig också att anpassa nya upplevelser till tidigare erfarenheter. Leken har också en stor betydelse för barnets inlärningsprocess. I leken bearbetar barn sådant som dem inte förstår, på så sätt blir världen lite mer begriplig för dem. Dem kan också experimentera och testa t.ex. vad som flyter och inte flyter.


Lev Vygotskijs lekteori

Han ser leken i första hand som en social process. Han menar att leken kommer in i ett barns liv först då de blivit medvetna om de vuxnas handlingar, och på så sätt återspeglar leken de vuxnas handlingar, leken återspeglar handlingar som barn sett vuxna göra.